Avancerad träning och att ge Amaya det sociala umgänget hon behöver

11Mar08

Jag är nyss hemkommen från det hårdaste träningspasset hittills. Vi har ett nytt träningsschema som tog oss 1h 50min att genomföra! Det skall ta 60 min egentligen, men eftersom vi var tvungna att lära oss de nya maskinerna etc så tog det förbaskat lång tid. Dessutom är folk så tröga och sitter och halvsover vid sina maskiner så vi fick köa på flera också. Hursomhelst känns det som att detta är början på en ny era!

Under tiden jag tränade var Teresa och Amaya hos barnmorskan för vikt och längdkoll av Amaya. Jag vill inte följa med på dessa saker då barnmorskan är en tysk tant av den gamla skolan som ignorerat mig varenda gång jag öppnat munnen. När jag har frågat om något har hon antingen himlat med ögonen, inte svarat eller om hon någon gång svarat så har hon svarat till Teresa (!). Det känns helt opeppande att följa med då. Idag hade hon dock tydligen uppmärksammat att Teresa var gravid och blev då mycket förtjust och trevlig mot Teresa.

Allt var bra med Amaya men tanten tyckte att hon var lite blyg. Hemma är hon alls inte blyg utan är extremt livlig och sjunger, pratar och skriker hela dagarna i sträck. Men det är sant att hon blir blyg när det kommer människor på besök. Och detta beror helt klart på att det knappt kommer någon på besök. När vi flyttade till Uppsala från Umeå trodde vi att vi skulle få världens supersociala nätverk då vår släkt bor i Uppsala/Stockholm, men så blev inte fallet. Eftersom vi inte har några vänner som har barn har det inte fallit sig naturligt för Amaya att umgås med några barn heller. Där kommer ”öppna förskolan” in i bilden. Det är något som vi verkligen borde ha startat med från början. Men eftersom vi inte visste att vi skulle ha det helt snustorrt med intressenter för Amaya har vi inte gjort det. Vi har väl hoppats en del att någon kanske skulle bli extra intresserad av Amaya och komma hit ofta, men det har bara varit en naiv dröm.
Varken jag eller Teresa tycker om att umgås i grupp med människor vi inte känner, och absolut inte folk som köpt hela barnmodekonceptet med tiotusenkronorsvagn, vagnskylt med namn som Tindra, Bilbo, Lycka, Frodo, Gandalf, Level 20-alven etc etc etc.

Amaya börjar ju på dagis snart, men det vore inte snällt mot henne att kasta in henne i den situationen utan att ha ”lättstartat” innan med korta gruppträffar på öppna förskolan. Så nu har vi bestämt att det skall bli öppna förskolan för Amaya snart. Om hon bara visste hur mycket kärlek vi har till henne som gör detta. Jag kommer vara den första som informerar henne om det när hon senare gör eventuella tonårsuppror.

Den första träffen heter ”Barn och mat” och skall hållas av den tyska tanten. Hon blev mycket upprörd när vi för länge sedan förklarade att vi inte serverar kött hemma. Jag väljer att stå över i alla fall den träffen och satsa på den nästkommande.

Jag önskar att min Umeåvän Erik och Teresas Stockholmsvän Jenny bodde närmare. Dom brukar alltid vara så glada och leka med Amaya. Och Amaya blir alltid så glad och lekfull när dom kommer på besök. När Anna och Peter snart får barn hoppas jag att vi redan är goda vänner med dom och att vi har möjligheten att träffa dom ofta för lek och skoj.



7 Responses to “Avancerad träning och att ge Amaya det sociala umgänget hon behöver”

  1. 1 teresa

    så många bra planer på en gång. vi bör döpa nästa barn till ”level 20 alven” campa utanför anna och peters hem i gottsunda samt bjuda hit både jenny och erik samtidigt, dom kanske kan kasta amaya fram och tillbaka mellan sig. det skulle hon gilla!

  2. 2 Johan

    Vi kanske ändå skulle dra till med en högra level om det är vårat barn det handlar om? Kanske ”Levelhundraalven”?

    Jag är alldeles för feg för att våga campa i gottsunda!

    Jo, om Jenny och Erik skulle kunna vara här samtidigt någon gång så skulle det verkligen bli liv i luckan 🙂

  3. 3 anna

    det är lite synd att amaya hamnat så i utkanten. tänk vad bra om jag också var gravid med andra bebisen nu istället för första. då skulle den och amaya kunna vara bästa kompisar.
    vi trodde också att umgänget skulle bli annorlunda. jag vet inte varför man tror det. på gotland var det helt annorlunda, nästan lite påfrestande så mycket som man umgicks, man var nästan aldrig själv. nu blev det en total omställning och vi är också ensamma. eftersom vi kom mycket närmare sthlm trodde vi också att vi skulle få mycket besök, men vi hade mer när vi bodde i visby knasigt nog..

    jag tycker ni ska campa på gripen med en engångsgrill, ett litet tält och en ficklampa. läskigare än spökhistorier 🙂

  4. 4 Johan

    Hur länge bodde ni ni Visby? Vi bodde i Umeå drygt ett år men det var ingen som kom och hälsade på där. Kanske förståeligt då det var så kort tid. Eller jo, Sebastian hälsade på en gång!

    Något jag fått lära mig, sedan vi fick reda på att vi skulle få ett barn och tiden efter då Amaya kom till världen, är att det gäller att inte ha några förväntningar gällande någon någonsin. Det gör en bara så fruktansvärt besviken. Nu förutsätter jag istället att ingen skulle bry sig om att vi har fått barn och då blir det lite kul när någon är intresserad och vill komma och hälsa på. I början var jag väldigt besviken på allt och alla. Fortfarande tycker jag att det är sorgligt men tänker mer att vi har vår egen familj nu och att de andra kan få syssla med vad de nu tycker är mer intressant än Amaya. Att det är deras förlust så att säga.

    När Amaya eventuellt får egna barn tänker i alla fall jag sitta hos henne minst hela tiden och förtjust umgås med hennes barn. Jag förstår inte vad som kan vara viktigare.

    Jag tycker att tält är läskigare än spökhistorier. Tält i gottsunda kan jag inte ens föreställa mig!

  5. 5 anna

    vi bodde där 4 år. och visby är väl ett populärt ställe att hälsa på antar jag, speciellt under våren och sommaren med gratis boende 🙂
    men nu ska jag inte bli bitter. mamma kommer hit ofta, nästan varannan vecka. det är mycket trevligt och väldigt uppskattat. men ingen annan kommer.
    jag förstår vad du menar med amaya. det är väldigt få som bryr sig om vår bebis, den är iofs inte ens född men jag skulle ändå vilja följa med i graviditeten om en kompis eller familj är med om en sån.
    och när bebisen väl finns, som amya, är det ju verkligen 100 gånger konstigare och tråkigare att de inte bryr sig.
    men skumt är det att det som är så otroligt viktigt i ens liv kan te sig så oviktigt och ointressant för närstående. jag vet inte vad lösningen är, det bästa är väl att inte bry sig men det är svårt och så slutar man lätt bitter.
    fram för en gladare värld med mer bry sig omande!

  6. 6 Johan

    Nästan varannan vecka! Det låter ju hur bra som helst. Och hon jobbar väl och bor i Sthlm? Vilken snäll mamma du har 🙂 För oss skulle något liknande vara en fantasi. Eller i och för sig så kommer Teresas mamma till Uppsala varannan helg för att umgås med sin nya kille som bor 1 minuts gångväg härifrån. Under en sådan helg brukar hon träffa Amaya cirka en timme.

    Jag vet inte heller vad som är lösningen. Men förmodligen att inte ha förväntningar eller förhoppningar. På det sättet slipper man i alla fall bli arg och hänga upp sig på det. Men när man väl tänker på det så blir man jävligt bitter.

  7. 7 anna

    jo mamma är snäll, hon kommer när hennes karl sover, han jobbar natt och bor i märsta så han sover till 3 och kommer hon hit och så fikar vi här eller går i naturreservaten runtomkring. det är väldigt trevligt.
    men vad tråkigt att teresas mamma inte kommer oftare. ett litet barnbarn som amaya kan väl inte motstå! det kan väl ingen karl vara bättre än.. hoppas det blir bättre.


Lämna ett svar till anna Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: