Sitaren och Amaya
Så träffade jag fransmannen till slut. Han var en typisk fransman och såklart ville han pruta. Han ville pruta ner sitaren 500:- men jag tyckte att han kunde få pruta 200:-. Då förklarade han att det är ett franskt talesätt att man skall mötas på halva vägen när det gäller prutning så han godtog det. När han så skulle ta ut pengar hade han bara 2100:- på kontot. Jag förklarade att han kunde ge mig de pengarna och sätta in pengar på mitt konto senare. Då menade han att han faktiskt behövde pengar för att leva på tills hans paycheck kom den 23:e. Väldigt misstänksam blev jag. Det slutade med att han gav mig 1000:- och förklarade att han och hans sambo delade på sina pengar och därför skulle han få pengar av henne som han skulle föra in på mitt konto så fort som möjligt. Jag orkade inte med om det skulle bli dålig stämning så jag sa att det var ok. Jag har hans hemnummer och mobilnummer så om han inte sätter in pengarna kan jag ju alltid åka dit och kräva pengarna av honom. Vilket jag aldrig lär göra. Nu litar jag bara på att han är ärlig.
På vägen hem gick Amaya och jag och hälsade på Amayas farmor (Teresa och Waira for till Stockholm för att närvara vid Jennys kafferep). Det var mycket uppskattat som vanligt och Amaya lyssnade på ska, som är hennes nya favoritgenre, och hittade ett par fina solglasögon i en av farmors leksakslådor 🙂
För övrigt är kvaliteten på min mobilkamera riktigt usel.
Filed under: Uncategorized | 4 Comments
tuff som fan! ^^
nah, finaste! 🙂
ha ha, vi borde kanske satsa på att utveckla hennes skaintresse med såväl musik som klädstil. jag tror att man ska ha solglasögon iaf. och kanske svartvitt. vi får forska mera.
Jag tror att schackrutigt också är viktigt!