Ungdomens Hus 1994

05Sep08

När jag var 14 år brukade jag hänga runt på ungdomens hus i Uppsala. Jag bar duffel, hade utsvängda manchesterbyxor och långt lockigt hår. Jag drack té och ibland kaffe för att känna mig vuxen. Jag provade att smygröka men det var inget jag fastnade speciellt mycket för just då. På ungdomens hus satt Uppsalas hippie och mods-elit. Cigarettröken låg tät över de små öarna av träsoffor med stoppning. Mina största idoler var samlade i en lokal med flera meter högt till tak och sliten 70-tals inredning. De flesta var några år äldre än mig och Olof. Olof kallade sig själv britpoppare och jag kallade mig själv hippie. Men vi gillade båda Zeppelin, Bowie och The Doors, så vi funkade mycket bra ihop ändå. När han kanske satte på en Bluetones eller The Jam-skiva hemma på sin stereo så satte jag på Hair-soundtracket eller Jefferson Airplane på min. Det var livsviktigt med musik. Ibland försökte jag fästa fjädrar i håret (som jag hade köpt på en skämtbutik) och dansade för mig själv i mitt pojkrum och låtsades att jag var i San Fransisco i slutet på 60-talet. Jag började inbilla mig att mitt tidigare liv måste ha varit i San Fransisco under hippie-eran.

Jag svor att jag skulle lära mig texten till Donovans ”Sunshine Superman” och David Bowies ”Space Oddity” som spelades på jukeboxen om och om igen på ungdomens hus, så att jag också kunde sjunga med som resten av besökarna på ungomens hus. Idag kan jag dom. Kanske inte Donovan-låten. Men den är inte så svår att lära sig!

När vi kom upp till sista året på högstadiet så gled Olof och jag ifrån varandra. Han blev mer och mer lik bröderna Gallagher i både gångstil och attityd och jag blev mer och mer hippie och slutligen Hare Krishna och uppfattades nog som lite väl knäpp.

Ibland kan jag sakna de där kvällarna på ungdomens hus. Jag kan sakna lukterna och känslan av att alla som satt där var så förbannat tuffa och att jag kanske kunde bli lika tuff som dom när jag blev lika gammal.

Och det blev jag. Tyckte jag själv i alla fall ett tag.

Annonser


2 Responses to “Ungdomens Hus 1994”

  1. 1 teresa

    jag vet inte hur det var förr men du är ju tuff nu iaf! och jag minns allt hur imponerad jag blev över dina textkunskaper våran första kväll tillsammans 🙂

  2. 2 Johan

    Du är helt klart tuffare.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: