Det är synd om människorna

16Nov08

blackJag kände för några år sedan en person som varenda gång h*n var full raderade hela sin telefonbok. Det skapade säkert en extra jobbig ”dagen efter”, men något låg det ju i att h*n kände sig tvungen att utföra denna handling varje gång (och personen i fråga befann sig också mycket ofta i ett berusat tillstånd, så det var nog knappt fråga om någon telefonbok alls efter ett tag). Jag har ingen kontakt med personen numera. Jag raderade personens nummer för länge sedan. Jag trivs alltså också med att radera vänner. Och jag har nästan inga vänner alls. Det har med all sannolikhet med min lightversion av människoförakt att göra. Jag inser att det är idiotiskt att ha en misantropisk läggning, och jobbar verkligen med att skala bort den. Men ändå känner jag fortfarande ofta att människor är så förbannat dumma att det inte finns något hopp om mänskligheten. Nu för tiden präglas detta ibland av ett medlidande och jag tänker att ”det är synd om människorna”, som en känd svensk författare en gång menade. Men ibland känner jag rent hat. Det passar inte alls ihop med min ideologi. Som min käre bror i sin ungdom en gång skrev i kamratposten: ”Det är bättre om man bra’ar än buar”. Jag skulle vilja påstå att det är en universell sanning.



2 Responses to “Det är synd om människorna”

  1. 1 Anna

    vad fint sagt av din bror! jag gillar också att radera folk i telefonboken, fast inte på fyllan, herregud, man är ju aldrig full numera! jag har nog också en tendens till människoförakt 🙂 och det passar dåligt med min människosyn också, men en del får man förakta tycker jag. kanske de som tycker att de själva är så mycket mer värda och som tar jordens resurser till sig själva utan att tänka på att vi snart är 7 miljarder.

  2. Dom författare som jag tycker funkar bäst som en motpol till människoförakt för mig är Chomsky(han har sagt en rätt vettig sak om hur bra många människor är på att sätta sig in i komplexa coach-frågor när det rör sport tex, en fårmåga som skulle kunna användas mer konstruktivt) och Kropotkin(inte minst hans bok ”Inbördes hjälp”). Själv har jag nog mer problem med akademikerförakt och politikerförakt. Jag tror iof att det har mycket att göra med att jag kom i kontakt med anarkismen så tidigt, så att jag har en i grunden positiv människosyn(kort sagt kan man säga att om konservatismen utgår ifrån en grundläggande tanke om att människor är onda och behöver tydliga lagar och hårda straff för att inte skada varandra, så var perspektivet i den tidiga anarkismen det motsatta, idag så är chomsky någon av de få anarkister som fortfarande pratar om mänsklig natur, dom flesta har ett mer postmodern synsätt på människan).

    Det jag tycker är människans svagaste sida är också den som gjort oss till en dominerande art, nämligen vår förmåga att anpassa sig. Då det finns saker som man inte borde anpassa sig till.

    Mena inte att predika f.ö., det var bara de första jag kom att tänka på. Vilket nog mest säger en del om hur enspårig jag är. 😀


Lämna ett svar till Erik Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: