Vad är frihet

16Feb09

water-tortureSitter och lyssnar på Pirate Bay-rättegången. Jag är ordentligt less på alla grisars sadistiska skrämseltekniker. Mest aktuellt nu är Pirate Bay-rättegången. Vilka högmodiga svin. Jag är så djävulskt upprörd över att det sitter en klick människor med månadslöner på över 100.000:- som bestämmer vad vi får och inte får göra. Jag funderar på att börja leva totalt kriminellt bara därför. Jag skulle bojkotta allt som var icke-kriminellt. Undrar hur lång tid jag skulle få behålla min frihet då. Jag skulle äta, dricka och andas dödsknark samtidigt som jag gick mot röd gubbe helt naken lyssnandes på en nedladdad skiva i hörlurarna. Sen skulle jag kissa i naturen. Nu orkar jag inte lyssna på den här rättegången längre. Hoppas att åklagaren råkar ladda ner en bajskorv som han måste äta upp.

Annonser


17 Responses to “Vad är frihet”

  1. Ojoj, det var ord och inga visor…
    Själv är jag kluven i frågan. Inte kluven kanske, men eftersom jag själv skapar musik och således är upphovsman, så har jag med nödvändighet en förståelse även för behovet av artisterna att få ersättning för sina verk. Detsamma gäller om man skapar film eller andra saker.
    Vad frågan egentligen borde handla om är, hur upphovsmännen kan få sin rättmätiga ersättning, även gratis masskopiering i form av fildelning.
    Vi har alla hamnat i ett paradigmskifte som går fasansfullt snabbt, där ingen egentligen vet hur teknologi och distributionsformer kommer att se ut om tio år. Jag ser själv med sorg i hjärtat att traditionella, officiella produkter (såsom fysiska musikalbum, skivor, filmer) försvinner mer och mer, och alla artisters album styckas upp och låtar sprids ut som konfetti i kosmos! Detta påverkar förstås även artisters sätt att skapa sina verk. man kan snart inte längre tänka i ”album” etc. man måste ha en annan outlook när man sätter sig för att skriva sina mästerverk till låtar…

  2. 2 moksa108

    ”alla artisters album styckas upp och låtar sprids ut som konfetti i kosmos” Jag tycker det låter som ett jättefint kärleksuttalande av Tomas Di Leva 🙂 Hur kan man äga ljud? Och hur kan man äga bild? Jag förstår att man kan ta betalt för sina tjänster. Men ett konstverk? Jag kan inte se något fel i att dela med sig. Men såklart skulle det vara fel att gå hem till någon som spelat in en låt på kassett och stjäla kassetten. Där kommer det vackra in, som uppfanns redan på 80-talet (70-talet?), nämligen kopiering. Alla kopierade kassetter och alla fick ta del av massor med musik. Jag ser inte var i stölden ligger! Det är inget som har gått förlorat. Ljudvibration ligger fortfarande kvar och svänger, det är bara det att den har multiplicerats! Är det inte fantastiskt att kunna sprida konfetti i kosmos? Vill man försörja sig som musiker tror jag att man måste göra som man gjorde för hundra år sedan, nämligen att resa runt och spela upp den. Nu är jag inte en lika framstående musiker som dig, Mikael, men jag skulle bli sjukt smickrad om jag märkte att någon av mina låtar låg på Pirate Bay med en stor mängd Seedare och Leechare!

  3. Ja, jah håller med (rent sentimentalt( om den vackra bild du framställer! Och det skulle även fungera i praktiken om man kunde utgå ifrån att de flesta människor är lika varmhjärtade och uppriktiga och ärliga och utan falska motiv (som t.ex. DiLeva framställer sig själv och en drömvärld). Tyvärr ser det inte ut så.
    Verkligeheten är mycket mer komplex än så. Du kan inte jämföra kassettkopiering på 70-80-talet med dagens digitala teknologi. Förr var det faktiskt kopior man gjorde, och det innebar att originalet alltid var bättre (i ljudkvalitet). Idag kan man inte längre tala om original och kopior, för om min originalinspelning i Mp3 ligger fritt på nätet,så kan den laddas ned 1 miljon gånger, och varje exemplar är lika mycket original som originalet. Det innebär i praktiken att det finns många gånger mindre anledning för någon att köpa en skiva av mig med låten på. Alltså går jag i varierande grad miste om möjligheten att få några pengar tillbaka för min låt – dvs min produkt som kostat mig pengar att framställa, då det inte är gratis att hålla sig med en inspelningsstudio etc.
    Nu är jag personligen (som artist) inte särskilt representativ i sammanhanget, eftersom jag varken är känd, eftertraktad eller ens själv avstår från att fritt lägga upp mina mp3 på nätet, för vem som helst att gratis ladda ned.
    Men om jag var beroende av att mitt arbete genererade inkomster, så vore situationen en annan. Om jag har utlägg för att framställa en produkt, så är det förstås naturligt att jag vill ha tillbaka åtminstone mina utlägg. Det gäller ju även om jag målar en tavla. Jag vill ju helst kunna sälja originalet. Inte låta den fotograferas och tryckas upp på 1 miljon dukar som delas ut gratis.

    Man kan förstås hävda att alla musiker och konstnärer och författare borde bestämma sig för att arbeta ideellt. Då är det ju fritt fram för alla att dela ut sina alster gratis. Men vad ska man då leva på? Det är inte helt lätt att t.ex. förmoda att alla musiker kan turnéra och på så vis tjäna sitt levebröd. Och hur ska filmskaparna göra på motsvarande vis? Hur ska man i dagsläget kunna nå ut med sin musik till en publik som är beredd att uppsöka arenor där man spelar live? Vem ska arrangera och finansiera turnéerna? När ens musik (gratis mp3) finns spridd över världen hos ett okänt antal människor på okända platser? Hur ska en etablerad msuiker kunna bli en etablerad musiker, om alla nöjer sig med att alla världens musiker bara behöver existera i gratis nedladdningsskepnad?

  4. 4 Anna

    jag håller med dig johan, mer nedladdning åt folket! själv skulle jag ladda ner om jag bara visste hur. jag kunde när napster fanns..
    tänkte bara tacka för fotona också! de var jättefina! snart igen hoppas vi 🙂

  5. 5 moksa108

    Mikael: Hör jag en viss skepsis gentemot Di Leva? Fy isåfall! ”varje exemplar är lika mycket original som originalet” jag tycker det låter som att dagens kopiering är väldigt nära den ultimata sanningen ;P

    Är det inte ännu mer fantastiskt att ett original kan kopieras så pass bra att det fortfarande blir ett original! Men jag betvivlar att du spelar in i mp3-format. Mer sannolikt är att du spelar in i wav. Och eftersom ingen är hemma hos dig och rotar bland dina inspelningar så slipper du oroa dig 🙂 Det är bara de som redan fått skivkontrakt eller har ett relativt framgångsrikt skivbolag som laddas ner, eller som folk överlag bryr sig om att ladda ner. Ett av mina favoritskivbolag, Breakin Records, som ägs av DMX Krew har gått i botten. Han satsar på att bara släppa vinyler och ingen är speciellt sugen på att köpa dessa. Han verkar rätt förbannad på att folk laddar ner. Varför förstår jag inte. Tekniken finns ju och den är fantastisk. Vad man får göra om man vill kunna försörja sig som musiker idag är ju något helt annat än att sälja skivor. T-shirt försäljning eller andra fan-relaterade produkter, saker som gör att fansen kommer närmare sina idoler (signerade skivor, prylar etc), och spelningar. Jag ser inget annat sätt. Jag ser det som att man måste acceptera att teknologin är så pass utvecklad som den är och att det är så mycket större att människor blir mer allmänbildade än att man skinnar någon på en tråkig cd-skiva för 200 spänn. Det finns inga indie-artister som tjänar mycket pengar. Det är något jag tror alla är medvetna om idag när de ger sig in i musikskapande. Och det är den allra bästa inställningen tycker jag. Då produceras mer kreativa saker som inte behöver följa en speciell mall för att sälja. Ingen säger åt dig hur du skall låta och vi får möjligheten att upptäcka ny musik och nya genrer som ploppar upp som svampar hela tiden! Jag tycker snarare att det är konstigt att människor har köpt skivor överhuvudtaget de senaste 10 åren. Jag tror att det måste vara inställningen idag. Att konstnärsyrken måste vara ideella för att skapa en än större utveckling. Och det i sig är ju hur bra som helst och skapar så mycket mer intressant musik. Dessutom har teknologin gjort det så bra för oss att artisterna kommer ner på vår nivå och man kan skicka ett mail till dom och fråga om något etc, istället för som för 20 år sedan då artister var något som var så nära Gud man kunde komma. Jag är övertygad om att ett riktigt fan hellre köper din originaltavla än ett fotografi som delas ut gratis. Själva utdelningen i sig är skitbra tycker jag. Varför skall du sitta och trycka på en fantastisk tavla när 1 miljoner människor kan pryda sina hem med densamma? Det är väl grymt om folk gillar din konst? Och du lär få allt större möjlighet att sälja originalet om du får en spridning. Piratkopieringen och underground-scenen gör på så sätt att dödliga människor utan sony-kontrakt etc har en allt större möjlighet att sälja sina grejjer. Innan har det bara varit Metallica och Michael Jackson som fått dessa privilegier. I ett I-land som vårat så överlever vi trots att ingen köper vår musik för 200:- skivan. Musiker måste hitta andra vägar om de skall kunna leva på musiken. Det är inte piratkopieringens fel tycker jag. När det gäller filmskaparna vet jag inte. Det är såna otroliga omkostnader det gäller då. Men kanske skapas en gallring även där? Att de stora regissörerna av idag, som ofta är riktigt tråkiga, går i graven (med sina miljarders kronor!!). Kolla in Lynch tex, som har börjat köra uteslutande med Dv-kamera! Han klarar sig nog 🙂 Jag ser piratkopiering och spridningen bara som något gott som skapar så många nya vägar för en stor massa människor som inte hade haft möjligheten annars. Jag är övertygad om att människor vill se artister live, trots att musiken finns att tillgå gratis. Det är ju magiskt att se sina idoler spela låtarna live! Jag har inga direkta svar, mer en önskan om att musik och film inte skall vara forum för en smal skara människor som har växt upp med guldflingor till frukost. För det är vad jag tror att alla de stora artister vi ser i dag har gjort. Deras mammor och pappor har köpt dom en fet karriär. Sen tror dom och resten av världen att dom är bra. Trots att dom inte skrivit låten, spelat musiken, eller sjungit sången.

    Jag skulle lätt köpa din skiva. Om du släppte den på vinyl. Det är såna grejjer som behövs tror jag. Jag har aldrig hört dig på radio eller tv. Däremot har jag hört låtar som du delat ut gratis. Och istället för att köpa låtar som jag redan har på datorn så skulle jag tycka att det var värt att köpa grejjerna på vinyl. Varför vet jag inte riktigt. Förmodligen för att mediet är daterat och det blir så pass obskyrt att det är värt att betala pengarna för magin 🙂

    Anna: Vet du inte hur man laddar ner? Då skall jag lära er när vi ses nästa gång! Eller så skriver jag en guide! Skönt att fotona kom fram 🙂 Det vore kul att träffa er snart igen, tycker jag också 🙂 Då skall det blir piratkopiering så att det ryker!!!

  6. 6 moksa108

    Uppdatering: Numera pryds inlägget med den förbaskat bra Di Leva-videon med samma namn som rubriken. Grattis Mikael 🙂

  7. Tack för Dileva-video! Det var ett kärt återseende och återhörande. Jag har uppskattat DiLeva ända sedan hans briljanta debutalbum från 1982 (som knappt nån känner till eller bryr sig om idag), och även träffat och haft med honom att göra lite i olika sammanhang. Bland annat spelade vi in i samma studio i Stockholm 1982. Han har fått kämpa hårt för sin framgång, men utan resurser från hans dåvarande skiv- och distributionsbolag, samt hans massiva TV-exponering i mitten av 80-talet (som möjliggjordes av dåvarande TV-ankaret Måns Herngren), hade han knappast varit känd idag.
    Så någon uttalad generell skepsis mot Dileva finns inte hos mig! Även om jag kanske kan betrakta honom ur fler synvinklar än den han valt att presentera offentligt. Jag tycker själv att han i övermåttan valt att dölja sitt specifika engagemang i Krishnamedvetande, men det kan förstås vara av taktiska skäl, eftersom han måste värna om publikens fortsatta gunst, såväl som sin egen trovärdighet.

    Angående fildelningsfrågan, så är det en fråga med så många hänsynstaganden att man blir snurrig bara man börjar tänka på det. Jag sympatiserar med båda lägrens ståndpunkter, men jag vill ändå påpeka att jag fortsatt stödjer tanken om en artists/upphovsmans minskade möjligheter att vara i kommersiellt produktiv om själva produkten ska anses vara gratis för alla.
    Kopiering för privat bruk har alltid funnits och varit helt i sin ordning. Det som ger mig betänkligheter med det nya sättet att massdela mekaniska verk, helt utan ersättning till upphovsmännen, är inte själva delningen i sig (även kopiering av kassettband vänner emellan är ju en form av delning), utan omfattningen av den. Själva omfattningen, samt det faktum att varje kopia är ett original, hur många gånger det än kopieras, får konkreta konsekvenser, vilket vi ser i en drastiskt minskad skivförsäljning, nedläggning av skivaffärer osv. Detta tycker jag är jättetrist. Jag tycker att hela hotet om utrotning av fysiska skivor (utformade så som artisten avsett dem) är vidrigt. Men jag kanske är gammalmodig redan, och drivs av nostalgiska skäl. För mig är det i alla fall långt ifrån samma sak att ha David Bowie´s Ziggy Stardust-album i form av mp3-filer på en hårdisk (och omslaget i form av jpg-filer på samma hårddisk) och att ha en ett album i min hand, designad precis som artisten tänkt sig det hela.

    Argumentet att artister ska tjäna sina pengar på livespelningar, t-shirts och annat promotionrelaterad paraphernalia, ser jag som ofullkomligt. Varför ska en artist behöva prångla ut en massa skräp för att få tillbaka pengar på sitt egentliga arbete? Och när det gäller konserter så är det i såna fall lika fel att ta betalt för dessa, eftersom de bygger på samma argument som du använde till fördel för fildelning: ”Hur kan man äga ljud?, Hur kan man äga bild?”
    Hur kan man äga nånting egentligen? Varför skulle det vara mer rätt att åberopa att man äger sin kropp och sina stämband (som kan ses och höras) när man står på scen, än att åberopa samma sak när man står i inspelningsstudion?

    När du jämför skivförsäljning med gratis fildelning, utgår du också från att skivor ska kosta 200:-/styck, och att de riskerar att vara tråkiga. Men detta behöver inte alls vara fallet. Mina argument bygger inte på villkoret att en artist ska kunna tjäna hutlöst med pengar, eller göra hutlöst dålig musik och ändå tjäna pengar. Jag anser som du, att många etablerade artister inte alls borde få visa sig, och om de ändå gör det så borde de nöja sig med en förhållandevis vanlig arbetarlön. Det finns lika lite anledning att megastjärnor ska kunna släppa vad skit som helst och ändå tjäna hundratals miljoner kronor, som att en politiker ska ha rätt att prata i nattmössan och ha årslöner på miljontals kronor. Men det är en annan diskussion.
    Jag tycker dock att en musikskapande artist ska ha rätt till skälig ersättning för sitt arbete, i och med mångfaldigandet av arbetet. Den nya tekniken medför också en del mycket oönskade, otrevliga konsekvenser, i form av ett överflöd av artister och musik, där alla drunkar i alla, och den som är obegåvad har lika stor möjlighet att exponeras som den som inget kan. Alla blir på nåt sätt utbytbara. De etablerade artister som du nämner, är egentligen bara kvarlevor från den gamla världen. Men hur ska nya sådana artister genereras? På vilka arenor ska de verka? Hur ska de kunna få fans som ska livnära dem genom att resa till konserter och köpa t-shirts och plastmuggar, om de ska alstras ur samma kittel som miljontals glada amatörer, och där all musik är lika gratis som all annan?

    Du har helt rätt beträffande min egen situation. Jag förekommer inte i radio eller TV. Jag har ingen uppbackning från distributionskanaler som kan ge mig en publik. Drömmen om att slå igenom på Internet konstaterar jag är precis det; en barnslig fantasi. Jag har funnits med min musik och konst på Internet sedan 1998, dels genom egen publicering (i form av hemsidor) och även i många artistcommunities (Demoradio, AllEars, MySpace, Reverbnation, Songbox och många andra). Allt detta har under 11 år generat noll resultat! Jag har hittills inte fått ett enda mail via min hemsida, som ett resultat av att jag haft musik eller konst där. Däremot jobbar jag i ett år för att färdigställa ett album, som jag bränner hemma i 20 ex och delar ut som gåvor till de närmaste. Man kan undra varför? Ja, för att jag måste ägna mig åt skapande, och även om det bara glädjer mig själv och några dussin andra människor så är det värt mödan. Men naturligtvis skulle jag önska att det gick att bli etablerad och leva på mitt arbete. men jag är förstås samtidigt glad att jag är förtidspensionär; annars skulle jag inte ens ha tid att skapa något till att börja med.
    Min slutsats är dock, att det i nuläget är i princip omöjligt att ta sig fram och skaffa en publik, såvida man inte 1) har resurser bakom sig i form av bolag som kan investera i marknadsföring osv, 2) tvingar sig på folks medvetanden genom att turnéra land och rike runt på vinst och förlust, tills ovan nämnda bolag likväl måste ta tag i saken för att konkretisera en karriär.
    Under tiden kan det förvisso vara en roande tanke att veta att x antal okända människor över jordklotet har möjlighet att av en tillfällighet höra ens musik i form av gratis mp3-filer. Men det hjälper dessvärre inte ens möjligheter som artist att skaffa sig ett konkret arbete och försörjning. Om man sen skulle få miljontals fans, hur i fridens namn skulle man hinna svara på allas personliga mailfrågor??? (oavsett om man är nära Gud eller inte).
    Jag tycker också att du generaliserar lite väl mycket, när du avfärdar dagens stora artister som varande produkter av föräldrars guldfrukostar. De stora artisterna har vanligen kämpat stenhårt för att komma fram, och att befinna sig på toppen är en kamp på liv och död, där man aldrig är större än sin senaste hit (med undantag för en handfull legendariska artister som säljer allt de ger ut helt enkelt pga goodwill).

    Nu ska jag stanna här innan det blir mitt livs novell. jag trevar i skuggor av förhoppningen om en slutlig förståelse av detta fenomen, och ett slutgiltigt ställningstagande som känns övertygande för mig själv. jJg är därför tacksam att ha dig som min opponent!

  8. 8 teresa

    jestane mig! trodde jag skulle orka läsa men med mina tå timmars sömn i åtanke vore det självmord att försöka. själv attraheras jag inte utav nedladdning men förstår att andra gör det. klart att det är lite praktiskt och så men jag skulle aldrig byta det mot skivaffärer och biografer odl. jag är redo att offra åtminstone ett finger och en väsentlig summa pengar för att bevara dammiga salonger och skivbutiker!

  9. Nu har jag svaret på frågan (vad är frihet?):
    Frihet är att kunna gå in en trevlig och välsorterad skivaffär och söka igenom alla godingar. De man inte har råd att köpa kan man i alla fall få hålla i, bläddra i, längta efter. Man kan även få lyssna innan man köper. Man kan dessutom se och höra andra människor omkring sig, har man tur kan man till och med få en pratstund, man kan känna lukter, allt.

    Sundsvall (en stad med 100 000 invånare, som kallas Norrlands huvudstad) har inte en enda skivaffär längre. Den sista slog igen för två år sedan. Enda stället i stan där man kan köpa CD-skivor är på Åhléns, som har några få hyllor kvar, men där finns ju bara det allra senaste på hitlistorna, dvs massproducerad dynga mest, och ingen engagerad personal så långt ögat når.

    Genom att gapa och svälja allt som datamedia- och Internetindustrin tvångsmatar oss med (i form av ny teknologi som blivit föråldrar redan innan den släppts!, och falska löften om en allt bättre värld i globaliseringens och mångkulturens tecken) har vi själva valt bort denna frihet. Genom att sitta ensamma med krökta ryggar och svidande ögon framför våra fina plattskärmar, och ladda ned hela världen i form av ettor och nollor, gräver vi vår mänsklighets och vår kulturs grav. Sen kan vi ha 50 000 ”friends” på Facebook, och 1 miljon låtar i datorn om vi vill, och känna oss stolta över det, men det förändrar inte det faktum att vi blir ensammare och ensammare, och fattigare och fattigare.
    Jag har många gånger förundrats i fasa när jag inser facit i hand: jag har haft så lite kontakt med mina vänner som efter den dag då vi alla började att umgås via skärmen.

  10. (skrev fel i slutet: det ska vara: jag har aldrig haft så lite kontakt med mina vänner som efter den daf då vi började att umgås via skärmen)

  11. 11 moksa108

    Jag är glad när jag får höra musiken och tänker inte sitta och vänta tills jag har råd att ställa mig i en dyr skivbutik med att lyssna på den. För mig är det viktigare att få njuta av musiken än att stå i en dammig skivbutik. Självklart är det långt mycket trevligare att stå just i en skivbutik och titta på ett stort vinylomslag och känna doften av åldrad vinyl (blandat med en del gamla fester :P), ägarens kaffe&cigg-andedräkt, ansträngningen som gjorts med att ställa allt i bokstavs eller genreordning, musiktips och mysiga samtal. Kanske hade denna utopi funnits kvar om vinylen inte hade försvunnit? Isåfall är det inte piraterna som är bovarna, utan skivindustrin som lade ner vinylformatet!

    Teresa – Ja, jag har nog aldrig träffat någon som har varit så genuint ointresserad av nedladdning som du 🙂

    Mikael – ”ladda ned hela världen i form av ettor och nollor”, ha ha ha 🙂 Du är en sån bakåtsträvare! Kanske lite offtopic och för amtörfilosofisk, men är det någon skillnad på ettorna och nollorna och allting annats uppbyggnad? Du får det att låta så hemskt och sterilt, när ett mp3-album för mig kan ge exakt samma njutning som en vinyl, cd etc.

  12. Ja, det är hemskt! Jag är inte bakåtsträvare! Jag skrattar redan åt dagens teknologi, för jag vet att om 20 år kommer alla att skratta åt den och undra vad vi ägnade våra liv åt. Då, när vi går omkring med inbyggda chip och alla har glasögon på sig, och bara behöver lära sig att styra världen med ögonrörelser. Och alla har blivit ännu galnare!
    Men visst, jag är fast i detta också. Det är beroendeframkallande, värre än heroin.
    Ja, allting består bara av den materiella naturens olika beståndsdelar (jord, vatten, eld osv), och allting har ursprungligen emanerat ur ljud (vilket är särskilt intressant i denna diskussion).
    Jag har således inget emot den ena eller andra formen av materiell energi eller vårt sätt att manipulera den. Men det jag vill ta avstånd är det opersonliga. Det är mer opersonligt att hantera filnamn på en hårddisk, än att kunna sortera sina kära album i en fin bokhylla.

  13. 13 moksa108

    Något jag tycker är lustigt är att du förklarar att allt ursprungligen har emanerat ur ljud, som om det vore allmänt vedertaget eller rent av fakta. Det är nog det jag tycker är särskilt intressant i denna diskussion 😉

  14. Ja, visst är det intressant! Så eftersom du nu vet att jag är nära Gud, så förstår du att jag även har rätt i allt annat!

  15. 15 moksa108

    Ha ha, ja jag antar att det väl faktiskt är så.

  16. Jag ägnar också på tok för mycket tid åt att bygga musik och kan väll säga att fenomenet internet både varit skadligt och gynnsamt för mig som producent. Diskusioner om ned laddning brukar inte vara så nyanserade som denna i regel, tycker jag. Ofta är det en ytterlighet som bara ser fördelar i utvecklingen och en som bara ser nackdelar i den som det rör sig om, vilket kan störa mig något. Inte minst då jag tycker att en diskussion rörande om det är moraliskt eller omoraliskt med nedladdning känns något irrelevant. Nästan som att diskutera om jordbävningar är omoraliska eller inte. Före Marx så var internationalen en anti-industriel rörelse som mest sysslade med att sabotera fabriker. Man såg hur maskinerna tog jobb och ibland rentav liv från arbetare och trodde att man kunde stoppa den teknologiska utvecklingen. Kampen mot torrenter och tidigare VHS, Synthar(musik-facken ville förbjuda synthar, då de var rädda för att de skulle ersätta orkestrar), kassetband m.m. tycker jag inte är helt olik det agerandet. Ett annat exempel är merkantilismen, ett ekonomiskt system som fanns innan köpmännen stärkte sin position i relation till kung och adel. Det innebar att man hade extremt höga tullar på import, för att på det sättet gynna den inhemska handeln, något som inte heller visade sig vara så gynnsamt eller ens hållbart i långa loppet. Om det bästa som skulle kunna hända världen vorre att all fildelning blev omöjlig så tror jag ändå att den som engagerar sig för det blir en sorts tragisk hjälte. Antipiratbyrån är det närmaste man kan komma den grekiska mytologins Sisyfos idag, om man inte räknar in många av oss som har en ambition om att bli kulturarbetare någon gång vill säga. 🙂 Men det skulle jag nog villja påstå att det var situationen även före fildelningen.

    I dagsläget skulle jag villja påstå att det som krävs av kulturarbetarna är ännu mer kreativitet och orginialitet. Och det som krävs av kulturälskare, om de i fortsättningen också vill ha heltidsmusiker, snarare än folk som gör så mycket musik som de vill och ids, efter att ha försörjt sig på heltid inom någon sektor där man får betalt.

    Vad som är frihet är en knepig fråga helt klart, men att låta sig ledas av sitt hjärta snarare än av lagar håller jag med om att det är helt klart ett stort steg på den vägen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: