Kali yugas mjölkmustasch

08Maj09

pariksit

Enligt den vediska tidsräkningen är varje universums existens uppdelad i 4 tidsåldrar som avlöser varandra i cirklar i oändlighet; Satya yuga, Treta yuga, Dwapara yuga och Kali yuga. Vi befinner oss enligt detta religiösa räknande i Kali yuga, missämjans tidsålder. Missämjans tidsålder startade bland annat med att Kali yuga personifierad misshandlade en ko och en tjur och fick en utskällning av Kung Pariksit som hette duga. Nedan följer ett litet utdrag från utskällningen, just för att få en bild av hur förbannad Pariksit var. Utskällningen och förbannandet fortsätter dock för den som har lust att läsa vidare. När det talas om att Pariksit fördömer Kali personifierad, när han klär sig i en helig mans kläder och låtsas vara en gudshängiven, medan han samtidigt utsätter andra varelser för smärta funderar jag på hur medlemmar i olika hinduiska församlingar kan försvara sitt konsumerande av mjölkprodukter. Här i väst känner vi till hur korna har det på mjölkfabriken, och det är inga glada bilder vi möts av. De filmer och bilder jag har kommit över har mest liknat nazitysklands koncentrationsläger och jag ser ingen direkt skillnad gentemot dessa tortyrlokaler. Både fångarna i koncentrationslägren och korna i mjölkfabriken går dessutom en säker, för tidig, död till mötes efter att ha blivit konstant torterade under sin korta livstid. Och jag känner att jag inte kan vara så naiv att jag tror att mjölkkorna har det bättre i Indien. Mjölkindustrin där måste se likadan ut som i väst, om inte värre pga den markant sämre samhällsekonomin. Om någon som läser detta känner till något om mjölkindustrins kor i Indien får denne mer än gärna skriva en kommentar och förklara eller skicka mig ett personligt mail, för jag är mycket nyfiken på att få reda på hur det fungerar där. Här är i alla fall ett utdrag ur Srimad Bhagavatam som beskriver en av de viktiga punkterna som startade missämjans tidsålder, nämligen misshandeln av djur:

Srimad Bhagavatam Canto 1 Kapitel 17 vers 1-6

(1) Sûta said: ”It was there [at the Sarasvatî river] that the king observed that a s’ûdra who was dressed like a king was beating a cow and a bull with a club, like there was no one to protect them. (2) The bull, that was as white as a lotus, terrified of being beaten by the s’ûdra urinated and trembled out of fear, standing on one leg only. (3) The cow also, on itself a religious example but now rendered poor and distressed because of the s’ûdra who beated her legs, was without a calf and had tears in her eyes while she very weak was hankering after some grass to eat. (4) From his with gold embossed chariot questioned Parîkchit, well equipped with bow and arrows, with a thundering voice: (5) ‘Who are you to think that you in this place can violently kill the helpless resorting under my protection! As an actor you make a powerful appearance dressed up like a God-conscious man, but you behave like someone who never saw the light of civilization [of being twice born]. (6) Do you think that because Lord Krishna and the carrier of the bow the Gândîva [Arjuna] have disappeared from the scene, you can secretly beat an innocent cow? Being a culprit that way you deserve it to be killed!’

(Jag har valt att inte publicera sanskrittexten och ord för ord-översättningen då jag är övertygad om att det inte finns några direkta meningsskiljaktigheter mellan de olika översättningarna av Srimad Bhagavatam.)

Annonser


9 Responses to “Kali yugas mjölkmustasch”

  1. Jag håller med om att det krävs betydligt mer eftertanke än vad som är brukligt, hos de laktovegetarianer som lovprisar mjölkprodukter med hänvisning till religiösa källor och traditioner som ligger mycket långt bort i tid och bruk från de förhållanden som råder i mjölkfabrikerna idag. Ditt tidigare exempel med Hare Krishna-rörelsen är förstås ett praktexempel härvidlag.
    Jag menar dock att det inte kan vara själva bruket av mjölkprodukter som kan vara destruktivt, men däremot hur mjölkkorna behandlas. Och detta kan variera något oerhört, från underbart till helvetiskt. Vi kan dock förstås utgå ifrån att vi inte vet hur de kor har haft det, från vars mjök vi dricker som vi hämtat på stormarknaden, men att merparten sannolikt inte haft ett liv värdigt en ko.
    I de få fall där Krishnamedlemmar har tillgång till mjölk från kor som betar på deras egna jordbruk, så anser jag detta vara underbart. Men flertalet i Hare Krishna har inte tillgång till detta, och är då hänvisade till den kommersiella marknadens mjölk, vilket du legitimt kritiserar.
    Ditt föregående blogginlägg om detta, tycker jag var mer to the point, där din referens till Govindas kärlek för korna direkt angår kornas egenintresse och välfärd inklusive mjölkhantering.
    Den vers du nu åberopar från Bhagavatam, ser jag inte som direkt relaterad till kor i sak. Att kon betraktas som helig i den indiska traditionen kommer till många olika kulturella uttryck, även i form av symboltänkande. Den ko som omnämns i dessa verser i Bhagavatam, är en symbol för dels för jorden och dels religionen personifierad, och hennes fyra ben symboliserar religionens fyra principer, nämligen renlighet, självtukt, sannfärdighet och barmhärtighet (egenskper som gradvis degraderas i takt med tidsåldrarnas gång). Att kon stod på endast tre ben i denna berättelse, symboliserar att Kalis tidsålder hade inträtt, och att de tre föregående tidsåldrarna sålunda hade passerat. Kon stod nu på ett ben (sannfärdighet) och blev slagen av Kali-yuga personifierad.
    Vad Parikshit stod i begrepp att rädda, var alltså inte någon enskild ko, utan religionens sista princip, sannfärdighet, i och med Kali-yugas inträde.
    Jag skriver detta bara för att klargöra att jag inte tror att berättelsen skildrar en historisk händelse, där en ko står på ett ben etc. Utan det handlar om metaforer.
    Sedan framkommer naturligtvis i den fortsatta berättelsen, att Parikshit skonade Kali-personen, genom att i stället för att döda honom förvisa honom till 4 olika platser. Parikshit ville på detta vis eliminera Kali-yugas influenser i sitt kungarike. De 5 platserna är: där djurslakt äger rum, där det dricks rusdrycker, där man har otillåten sex utanför äktenskapet, och där hasarspel förekommer. Dessa fyra aktiviteter kännetecknar Kali-yuga, och Parikshit ville inte riskera att se dem i sitt rike. Kali personifierad blev då förtvivlad, och menade att eftersom dessa handlingar inte förekom nåonstans i Parikshits rike, så fanns det likväl ingen plats för honom att ta vägen. På grund av sin barmhärtighet gav därför Parikshit honom ytterligare en plats att existera på: där det finns guld.

    Jag tror att de flesta Krishnahängivna nöjer sig med tilltron på att Krishna har överseende med deras mjölkdrickande, helt enkelt om det görs i hängivenhet genom att man frambär mjölkprodukterna så att det blir prasada (Guds nåd). Jag tror också att många Krishnahängivna likväl är medvetna om att den mjölk de köper ofta är ett resultat av kors lidande, och att detta blir en känslomässig konflikt. Men genom att frambära (”offra”) mjölken till Gud, anser man att Gud tar hand om återverkningarna, och att även mjölkkorna blir andligt gynnade av att deras mjölk blir prasada, även om de haft det materiellt svårt under sina liv.

  2. 2 absolüt ॐ beginner

    Tack Mikael för din kompletterande information angående berättelsen! Jag är också, precis som du övertygad om att berättelsen är symbolisk, men det jag försökte påvisa var hur pass viktigt det bör vara för efterföljare av Srimad Bhagavatam att inte på något sätt skada kor, tjurar eller några som helst andra levande varelser.

    Jag tror också, precis som du, att de flesta Krishnahängivna (och hinduer överlag) nöjer sig med tilltron att Krishna har överseende med deras mjölkdrickande om de först offrat mjölken. Men det är där jag tycker att det blir fel. Där kommer fundamentalismen in och förmågan att tänka efter eget hjärta fallera. En viss lättja tror jag också är en mycket stor bidragande orsak till att ingen säger stopp, då hinduer ändå måste vara de största konsumenterna av mjölk i världen med maträtter som är maxade med yoghurt, färskost och smörolja osv, och därmed har en gigantisk receptbank som nästan uteslutande baseras på mjölkprodukter. Men som jag ser det så ligger den stora sorgen i att man stillar sitt samvete med att Gud tar hand om ens karma för att han blir tillfredsställd av detta komjölksoffer och att korna samtidigt blir gynnade andligt av att deras mjölk blir offrad till Gud. Att prata om att korna har det ”materiellt” svårt är ingen överdrift, men jag tror att de har det minst lika svårt ”andligt”. Något jag minns från min tid på templet var att vi varje kväll drack varm mjölk med råsocker och att detta sades ”återuppbygga döda hjärnceller” (något som jag inte tar något speciellt ställningstagande till, men det låter tämligen ofattbart). Överlag prisas mjölken något oerhört och man är så tacksam för allt som kon ger till människorna. Problemet är att kon inte ger någonting. Vi FÄNGSLAR kon från hennes födelse och TVINGAR henne att ge oss sin mjölk som kalven egentligen skulle ha haft. Man talar ofta om att man skall se kon som sin moder då hon tar över amningen då ens biologiska moder slutat amma. Men skillnaden är att den biologiska moderna gör ett aktivt val att ge av sin mjölk. Kon har inget som helst val utan blir bara en bricka i våra spel som handlar om att tillfredsställa våra smaklökar.

    Jag vet inte om Krishna gillar att dagligen klunka i sig av offret från denna mjölk sprungen ur misshandlade djur. Mitt sunda förnuft säger mig att han inte alls gillar stilen. Och om han skulle tänka annorlunda så skulle jag ställa honom mot väggen om jag träffade honom. Här kan man återigen åberopa argumentet att Krishna tar emot vilket offer som helst, så länge det är gjort med kärlek genom att påvisa olika berättelser där han exempelvis äter bananskal osv då människor varit så förvirrade av kärlek till honom att de offrat fel produkter. Men min personliga övertygelse är att han skulle bli mycket gladare om vi bara kunde ta vårt förnuft till fånga och sluta upp med dessa dumheter.

    Det var jättebra att du skrev ner dessa argument så att andra eventuella läsare kan få en inblick i hur Krishnarörelsen brukar svara vid dessa konfrontationer!

  3. Jag bidrar gärna med öppna kort angående argumentföring från Krishnarörelsen, oavsett om den är rationell eller inte. Jag vill bara påpeka (för eventuella läsare som möjligen tror att jag är en representant för Krishnarörelsen) att jag bara säger vad man officiellt säger och anser där. Det betyder inte att jag instämmer i allt.

    Vad anser du dom om olika slags mjölk? Är det fel överhuvudtaget att ta del av komjölk, eller är det ok om kon är en lycklig ko?

    Jag kan inte annat än godta många av dina argument. De är giltiga och slagkraftiga. En intressant fråga, som du ännu inte berört, är dock huruvida en ko behöver all mjölk för kalven eller inte? D.v.s. om det överhuvudtaget kan vara tal om något naturligt överskott eller inte?
    För att återigen referera till de vediska beskrivningarna, så talas det om att kor som är lyckliga ger ett överskott av mjölk. När kor tas om hand med kärlek av gudshängivna, blir de till och med så lyckliga att de väter marken de går på med mjölk, som sipprar av glädje ur deras juver. Detta kan du också hitta i Shrimad-Bhagavatam.
    Så om vi ska följa Bhagavatam som auktoritet i den ena frågan, borde även den andra vara lika bekatansvärd.

    Det som således utgör den hindrande faktorn, beträffande möjligheten att leva efter Bhagavatam, måste vara bristen på gudshängivenhet i världen. De ytterst få Krishnahängivna som finns i västvärlden, eller i Sverige (för att ta ett exempel) kan med nödvändighet inte ens vara självförsörjande med mjölk från lyckliga kor, än mindre förse hela samhället med denna rena mjölk.
    Valet står således mellan att betämma sig för att avstå från mjölk per se, eller att omvända en hel befolkning så att vi kan skapa ett lyckligt samhälle där även korna får vara lyckliga jämt.
    Vad säger du om det?

    PS/ Själfallet kan inga döda hjärnceller återuppbyggas, varken med mjölk eller något annat. Det är nog en olycklig formulering du har hört. Vad som menas är väl snarast att mjölk anses som en viktig näringskälla för hjärnan och kroppen. Om detta är fallet, är en annan tvistefråga.
    Det framförs en hel del konstiga saker i Krishnarörelsen, som saknar grund, t.ex att vanlig brahmacharya (celibat) skulle göra att sädesvätskan åker upp i hjärnan och berika ens andliga intelligens. Detta är en missuppfattning som sprids som sanning i predikningen till de egna medlemmarna. I själva verket kommer dessa uppgifter från ett helt annat håll, nämligen tantra- och vaishnava-sahajiya-filosofin, och då handlar det om aktiva sexövningar och inte om celibat. Krishnarörelsen har dock en förmåga att plocka saker från filosofier som de i övrigt tar avstånd ifrån och förkastar, och felaktigt införliva dessa i sina egna hopkok så att det ska gynna propagandan.

  4. 4 absolüt ॐ beginner

    Jag tycker nog att tagandet av mjölk från kor överhuvudtaget är etiskt oförsvarbart. Men självfallet är det bättre ju bättre kon mår. Men vem vet vad en lycklig ko är? Mäter man det i hur mycket mjölk den producerar? I dagens mjölkmaskiner är jag övertygad om att korna producerar extremt mycket mer mjölk än om någon skulle mjölka dem för hand. Så det måste vara svårt att mäta lycka i mjölkmängd. Hur vet man vad som är överflödigt i juvret? Frågan om kalven behöver all mjölk tycker jag är lite felställd. Det är ingen som tvångsmjölkar ammande kvinnor för att dricka deras mjölk. Däremot kan kvinnor som har extra stor tillgång till bröstmjölk välja att besöka BB och mjölka ur brösten för att skänka till barn vars mammor inte har lika mycket mjölk i brösten. Men här har kvinnorna ett val. Det har inte kon. Så jag tycker att det blir fel från början genom att överhuvudtaget ställa frågan om kalven verkligen behöver all mjölk och om kon har överskott eller inte. Jag har ingen aning om kor kan ha överskott eller om de ger extra mjölk eftersom kalvarna inte får ta del av sin ranson. Vad jag har lärt mig så tas kalven ifrån modern bara någon dag efter födelsen för att mjölkproduktionen skall komma igång och sedan kopplas modern till en maskin där hon får stå fästad tills mjölken är slut och då kommer slaktbilen. Kalven får dricka en mjölk liknande den vi köper i affären, alltså ingen ren komjölk.

    Är det ok att ta del av en slavs arbete om det är en lycklig slav? Kan en slav vara lycklig? Ja, allt är ju relativt, så en viss lycka finns säkert där. Men jag tycker inte att det är etiskt försvarbart.

    Du får gärna utveckla den här frågan för jag förstod den inte:

    ”Valet står således mellan att betämma sig för att avstå från mjölk per se, eller att omvända en hel befolkning så att vi kan skapa ett lyckligt samhälle där även korna får vara lyckliga jämt.
    Vad säger du om det?”

    Mjölk må vara en viktig näringskälla för hjärnan och kroppen. Men det är lika försvarbart att dricka mjölk på de premisserna som att bortförklara en våldtäkt med faktumet att RFSU har sagt att det är nyttigt med sex.

    Jo, jag har också hört detta om sädesvätskan och trodde på allvar att om jag höll mig i 7 år (för jag tror det är den bestämda tiden som beskrivs i boken ”The practice of Brahmacarya”?) att jag skulle få yogiska krafter. Det känns lite sött så här i efterhand 🙂 Tråkigt nog fick jag aldrig veta om det stämde eller inte!

  5. Enligt Vedas beskrivning är kon superlycklig när den väter betesmarken med mjölk.

    Vad jag menade är, att om du menar att de Krishnahängivna bör följa Bhagavatam, så är det egentligen bara en sak som kan göra alla medborgare (inklusive djuren) i ett samhälle lyckliga, nämligen gudsmedvetande (inklusive en gudshängiven regent). För att de Krishnahängivna ska kunna följa Bhagavatam och använda mjölkprodukter, måste de alltså först omvända hela samhället, och innan detta genomförts avstå från mjölk som inte är garanterat smärtfri?

    Jag tycker dock att det är en viktig punkt du tar upp, och att fokus på det lidande som är förbundet med mjölkproduktion borde uppmärksammas mycket mer.

  6. 6 absolüt ॐ beginner

    Jag har aldrig hört om en ko idag som väter betesmark med mjölk! Men det kanske är för att det inte har funnits några lyckliga kor på många tusen år?

    Gaudiya vaishnavas skulle kunna ta frågan mer allvarligt och göra sig självförsörjande när det gäller mjölkprodukter och således skulle de kunna konsumera mjölk och behandla korna på det sättet de anser vara gynnsamt för korna? Jag tycker att det är absolut realistiskt om det finns en stark vilja och övertygelse! Sen kanske templen inte kan bada i mjölk, men som Bhagavad-gita säger så skall man ju inte bada i något, utan hålla en balans i sitt intag av mat; ”En yogi äter inte för mycket och inte för lite”.

    Inte behövs det väl att de omvänder hela samhället? Annars tycker jag nog att de borde avstå från mjölk. Jag tycker i och för sig att de får göra precis som de vill, men att allt fokus på karmafri mat och stressandet av att alla bör äta lakto-vegetariskt borde slopas om de inte ens kan hålla sig ifrån att skada korna, som uppenbarligen är Krishnas favoritkompisar. Det borde inte ha större relevans att avstå från exempelvis lök och svamp som att avstå från att bidra till komisshandel. Det finns en Krishnarörelse som har som absolut största pr-knep att predika lakto-vegetarisk kost. Det är bananas tycker jag.

    Är det inte konstigt att frågan inte på allvar har kommit upp i rörelserna?

  7. Korna som väter betesmarkerna måste nog ha Krishna uppenbarad i närheten för att bli så lyckliga.

    Min slutsats är densamma som tidigare. Eftersom jag inte kan göra mig självförsörjande på mjölkprodukter, så får jag antingen avstå från det, eller fortsätta och hoppas att hela samhället blir omvänt. Eller avstå och hoppas att hela samhället blir omvänt. Så det är ett dilemma. Nu är det också en förvinnande liten andel av befolkningen som är Krishnahängivna, och bara genom att vi skulle sluta köpa mjölk så påverkas absolut ingenting. Däremot borde vi, som du säger, propagera för lyckligare kor med en helt annan agenda än vad som görs nu. Det har du helt rätt i. Vi borde ägna krafter åt att försöka påverka människor i den riktningen, och därmed också mjölkindustrin.
    Har du några förslag hur man ska göra? Att göra militanta attacker mot Arla inget knappast någon respekt.
    Att helt avstå från att skapa lidande för andra levande varelser är också omöjligt, hur mycket man än förfäktar icke-våldsfilosofi. Guds nåd är alltid helt avgörande. Skulle vi bara vara hänvisade till våra egna handlingar i förhållande till karma-lagen, så skulle vi aldrig kunna nå befrielse från samsara, hur mycket goda handlingar vi än gör, eller hur länge vi än gör dem.

    Dina frågeställningar är utmanande men legitima. Ja, det är mycket konstigt att frågan inte diskuteras i Krishnarörelserna. Det allra konstigaste är inte att de hängivna själva använder mjölkprodukter. De skulle möjligen kunna komma undan med Krishnas sanktion. Det konstiga är att mjölkkonsumtionen uppmuntras och propageras utan att man tillhandahåller minsta information om de perifera implikationerna.
    Jag bygger ju själv upp en laktovegetarisk sajt, så jag erkänner gärna att jag nu känner mig betydligt ambivalent till hur jag ska fortsätta…

  8. 8 absolüt ॐ beginner

    Veganrörelsen är liten men absolut befintlig och många gånger större än exempelvis Krishnarörelsen. Det bevisar att människor kan använda sig av sitt sunda förnuft och att det finns tänkande människor som utför goda handlingar helt oberoende av en specifik religion. Så att vänta på någon slags ”omvändelse av samhället” känns befängt tycker jag. Dessutom måste man vara helt övertygad om att exempelvis skrifternas profetia angående annalkandet av en period med en uppgång av gudshängivenhet. Det är inte jag. Har man detta som förhållningssätt blir det dessutom lätt att man bara går och väntar och lämnar allt åt ödet och inbillar sig att man inte kan påverka. Detta är ett av problemen med en dogmatisk religion tycker jag; att anhängarna av den lätt blir omyndigförklarade och ”lämnar allt åt Gud eller gurun etc”. Jag skulle dessutom inte vilja ha ett samhälle av bara Krishnadyrkare. Det skulle bli sjukt tråkigt. Och jag ser mig dessutom inte längre som någon Hare Krishna-anhängare så för mig skulle det bli extra fattigt.

    Alla stora förändringar inbegriper alltid individer, och det är bara individen som kan förändra. Så om jag slutar köpa mjölkprodukter och andra animaliska ingredienser så är det ännu en vegan till samlingen och om fler övergår till en vegansk kost så minskar mjölkproduktionen automatiskt eftersom det inte längre finns en lika stor marknad. Jag har inget annat förslag än att förändra sig själv och på det sättet hoppas på att andra blir inspirerade. Men om man jämför djurindustrin med nazistförtryck så kan jag ibland känna mig väldigt sugen på att spränga varenda scan- och arlabil. Jag skulle inte göra det eftersom jag inte har modet till det, men jag beundrar människor som gör liknande aktioner där människor eller djur inte kommer till direkt skada.

    Självklart kan man inte avstå helt från att skapa lidande för andra levande varelser, men det är naivt och fyllt av lättja om man skulle ha det som ursäkt för att bara skita i allt. Att prata om att Guds nåd ändå alltid är avgörande skapar återigen ett omyndigförklarande hos människan i detta fall. Men det är sannerligen en bekväm filosofi om man skulle ansluta sig till den. Då skulle man i princip kunna göra vad som helst eller göra ingenting!

    Du formulerade frågan långt mycket bättre än mig: ”Det konstiga är att mjölkkonsumtionen uppmuntras och propageras utan att man tillhandahåller minsta information om de perifera implikationerna.” Det är sannerligen en gåta som har gett mig huvudbry länge! Och jag minns många medlemmar från ISKCON som talade nedvärderande om veganer som om de vore knasbollar för att de inte förstår det fantastiska med den gudomliga nektarlika mjölken som kommer från det heliga djuret (kossan).

    ”Jag bygger ju själv upp en laktovegetarisk sajt, så jag erkänner gärna att jag nu känner mig betydligt ambivalent till hur jag ska fortsätta…”
    I anslutning till detta bör sägas att min absoluta favoritmat sedan jag var 14 år gammal har varit Govindasrestaurangernas mat. Och är fortfarande. Det är inte lätt att övergå till en vegansk kosthållning om man är en sucker för mjölkprodukter som jag, och jag kan erkänna att jag fuskat lite då och då, men jag är fortfarande fast övertygad om att det är rätt väg för mig och är bestämd i mitt val trots en del felsteg som har varit baserade på min bristande karaktär i anslutning till mitt enorma begär efter mjölkprodukter. Men jag har en plan att försöka utveckla mina indiska favoritrecept till veganska varianter. Problemet just nu är att jag är fattig som en kyrkråtta och har bara råd att tillaga tofubiffar om dagarna. Men det kommer!

  9. Ett helt samhälle av Krishna-dyrkare skulle inte alls bli tråkigt! ett helt samhälle av ISKCON-fanatiker skulle däremot bli tämligen outhärdligt. Eller vilka andra sekteriska fanatiker som helst. Men med ”Krishna” menar jag helt enkelt Gud, eller ett samhälle baserat på andliga principer. Sen kan man kalla sig vad man vill och ha vilka kläder man vill, eller inga kläder, det spelar ingen roll. Men vegetarism ser jag som nödvändigt i alla konstellationer.

    Att jag pratar utifrån Veda och Krishna-filosofi beror här på att du själv tog upp det som ett argument för kobeskydd. Och jag personligen tror på Gud, och jag tror på Krishna, och jag tror på karma-lagen och reinkarnation, och jag tror på Guds nåd som den enda egentliga lösningen. Detta betyder dock inte att jag tror att jag ska använda Gud som springpojke, medan jag sitter med armarna i kors och väntar och försöker se salig ut under tiden, så att andra ska bli imponerade. Men det finns vissa saker som kan göras av enskilda individer, och det finns vissa saker som ligger helt bortom vår kontroll.
    Jag tror också på mjölk som ”gudomlig nektar”, men jag tror inte att denna nektar flödar från kor som står i mjölkfabriker. Däremot tror jag att Gud – om han så önskar – kan omvandla vad som helst till prasada. Huruvida Han gör detta med mjölk som kommer från lidande kor eller inte, det är väl det egentliga frågetecknet i denna diskussion, om vi ska utgå från din ursprungliga argumentation utifrån versen Shri Govinda-pranama.

    Jag ser mycket gärna fram emot veganska varianter på underbara vediska recept!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: