Om själen

21Aug09

soulJag läser fortfarande i min bok ”sit down and shut up” som jag måste säga är riktigt bra. Det är skönt när någon kan förklara så att även jag förstår någorlunda. Grymt att kunna tillägna sig Dogens beskrivningar utan att behöva ha tagit examen i poesi.

Jag har sedan jag var liten varit fast övertygad om att jag har en själ. Min mor uppfostrade mig på ett ganska vanligt svenskt semikristet vis och då fick man veta att man hade en själ. Andra människor som inte växt upp med en religiös tro i bakfickan ser det säkerligen som att man i alla fall har ett ”jag”. När jag sedan blev lite äldre valde jag en annan väg än den kristna, men var fortfarande fast besluten om att jag hade en själ och var en fristående individ. När man befinner sig i en mycket ortodox religiös rörelse, som jag gjorde, är det mer regel än undantag att man inte tänker själv. Eller i alla fall håller sig till mycket fasta punkter och kanske om man är riktigt radikal, svävar ut lite lite grann kring dessa. Nu har jag inga sådana tankar längre. Nu tänker jag att mitt liv bara skulle vara bortkastat om jag satte upp skygglappar över hela kroppen och inte var öppen för vad som kommer till mig. Exempelvis detta med själ är något som jag igår funderade över. Och jag tycker att Dogens förklaringar från Genji Koan verkar mest logiska när man vill förklara och förstå sin existens. Nästan alla människor är övertygade om att vi har ett själv, en individ eller i många religiösa fall; en själ eller ande. Detta grundar sig, är jag övertygad om, på alla de stora religionerna som vi har och har haft under så lång tid. Som så mycket andra saker som vi anser självklara i livet som jag inte tänker ta upp närmare här. Men ett exempel som jag tänker på är sex. Sex är jag övertygad om att vi alla har haft/har olika neuroser kring och detta pga religiösa föreställningar som vi inte ens ifrågasätter. De sitter bara där i ryggraden, trots att vi kanske aldrig ens har haft någon kontakt med någon religion. Som en del av evolutionen typ. När man, som jag, kommer i kontakt med någon som förklarar att det inte finns något jag eller själ kan förvirringen bli rätt stor då. Det är som en helt annan värld. Men jag ser den inte som skrämmande. Snarare logisk. Och för den sakens skull blir inte livet värdelöst. Snarare otroligt mycket vackrare. Att jag är allt och du är jag. Det enda som skiljer mig från dig som läser är ett avstånd med molekyler (luft etc). Men det finns också avstånd i min kropp. Avståndet mellan lilltån och näsan exempelvis. Vad är det som säger att det avståndet mellan molekyler i min kropp är mer verkligt än avståndet mellan luftmolekyler? Det är djävulskt häftigt tycker jag. Att tangenterna jag skriver på bara är en förlängning av mig och alltet.

To learn ourselves is to forget ourselves.

– Dogen Zenji

P.S. Ursäkta om jag tråkar er med mitt huvudbry om nybörjarsaker som ni säkert redan hade förstått för länge sedan. Det är bara ett så bra sätt för mig att strukturera mina tankar på, att skriva ner det. Tack för överseendet! D.S.



3 Responses to “Om själen”

  1. Förmåga och beredskap att ständigt revidera sitt förhållningssätt till existensen måste väl ändå vara den mest befriande mänskliga egenskap som finns!

  2. Ja! När jag tänker efter, så är ”Befrielse” det mest fullödiga ordet i alla avseenden och sammanhang!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: